lady.gif (912 bytes)

welcome.to / LadyHelmsman

Frykbergs eskapader

Sök på:Ladysidan Hela Webben

Hem ] Nyheter ] Data ] Lady-klubben ] Medlemssidor ] Tips ] Projekt ] Kappsegla ] Segeltorget ] Länkar ]

[Annonser] [Gamla Forum] [Nytt Forum] [Wiki]


 


 ess VÅRRegatta den 8 juni 1996

Nu har klubben infört en nyhet. Den som kommer sist med inverterad placering skall skriva något för ES-tidningen. Hua mia det blir inte lätt. Vädret var strålande med lite lagom sydlig vind med en anstrykan mot ost. Allteftersom dagen framskred ökade vinden på, så vid Franska Stenarna var vinden uppe i ca 10-12 meter.

Starten var uppdelad i två grupper. De med lystal 1,10 och däröver startade först, och fem minuter senare startade de med lägre lystal. Ett utmärkt startförfarande! Då behöver inte de med högre lystal trassla in sig med en massa omseglingar, utan alla kan segla i ostörd vind. Vi seglade bana 2 och fick starta med en lång och uppfriskande kryss ned över Nämdöfjärden till bojen syd Husarn på Jungfrufjärden. Jag lyckades med en perfekt start efter linjen och kom iväg bland de första. Nere vid Mariagrundet fick jag göra ett onödigt slag beroende på att mitt gamla sjökort inte hade med bojen för Mariagrundet.

Grundflaket blev genast lite svårbestämt. I samma veva hann Henrik Andersson och Maria Eriksson i "GRÅBEN" ikapp mig, och nere vid Husarn kom Johan Lembre i "VIGNETTE" och smet förbi. Lite får man ju bjuda på, när höglysarna kommer forsande. På kryssen mot Husarn fick Gösta Hedbäck i "HAVANNA" ge upp, när röstjärnen började att poppa upp ur däck. Hur han lyckades att klara masten är en gåta, detta kan endast en riktig seglare klara av. Gott sjömansskap på min ära.

Länsen upp till Grönö fyr gick troligen bra för de flesta som seglade med spinnaker. Vi andra som seglade utan fick hanka oss fram så gott det gick. Efter Grönö fyr blev det en halvvind över Nämdöfjärden. Vid Kofotsgrund var det en medtävlande som smet på fel sida om både prick och fyr. Det lades på lite extra tid till syndarens seglade tid. Troligen blev det hyfsat rättvist i alla fall. Kalkkobbsfjärden bjöd på en brant halvvind närmande dikt bidevind. Med ökande vind blev det relativt tufft. När vi hade rundat Kalkkobben tilltog vinden ytterligare, och vi fick en frisk slör mot Franska Stenarna. Jag var glad att jag inte startade med spinnaker, för den hade varit nästan för mycket att bära.

Strax efter rundningen av Franska Stenarna fick jag ett litet överlapp på "Vignette" men fick inte in seglen tillräckligt snabbt, så jag kunde utnyttja tillfället. Jag fick i stället göra ett snabbt slag för fri vind och mjölksyran kom farande upp över öronen men med lite adrenalin gick det vägen. Vi fick en hög och brant sjö, som byggts upp på hela Nämdöfjärden, och den gav en stökig kryss ned till Furuskär. Jag seglade med inslag i hela storen ned till Sandskär, men därefter kunde jag falla av och få mer öppen vind.

Äntligen kom vi fram till upploppssträckan och sista länsen in mot mål. Plötsligt kändes inte vinden särskilt stark av någon outgrundlig anledning. Av arton anmälda kom femton till start och fjorton lyckades att ta sig mer eller mindre oskadda i mål, även om egot fick sig en törn hos en och annan. Det visade sig att det var fördel att starta utan spinnaker. De tre som belade de första platserna seglade utan, även om Johan Lembre var anmäld med spinnaker. De tre sista var anmälda med spinnaker. Torbjörn Hjorter på fjärde hissade en gång fast han försökte tre gånger. Vad tog åt Torsten Hjälm och Stig Bernholm? Femteplatsen var inte väntad.

De långa fartvinnande halvvind- och slörbogarna gynnade troligen de långsmala vinthundarna denna gång. Min framskjutna placering måste bero på nya Gransegel av Kevlartyp. De gamla seglen hade varit med i tjugo år och 36000 sjömil. I fint lä inne i Korshamnsviken blev det prisutdelning med ett glas skumpa och Vandringsbucklan modell STÖRRE delades ut till en av ensamseglarna, dvs undertecknad.

Ett STORT TACK från oss alla seglare till Stig och Torsten på "ELAN" som arrangerade VÅR-Regattan!

Bo Frykberg Lady Helmsman 32 "MY LADY".


ess Höst Regatta 1996

Skepparmöte i Norrviken. Solen skiner från en klarblå himmel, och Christer konstaterar att alla utom två av de 23 anmälda deltagarna har anlänt. Några håller fortfarande på att leta plats vid bryggan, men hinner ändå upp för att ta emot vinflaskan och twistpåsen som delas ut till varje båt. Barnen får godisbilar.

- Vi kör efter tabellen med vindstyrkan 3-6 m/s, ropar Christer, och det hela är igång. Vår starttid är 12.11.30, och vi kommer över linjen ca tjugo sekunder sent.

- Bra start, tycker vi. Med vårt LYS-tal på 1,04 ska vi dels jaga ifatt sex båtar som redan startat och dels försöka hålla undan för fjorton båtar som startar senare. Först i mål vinner, och spänningen känns redan. Det verkar bli plattläns eller möjligen djup slör ända upp till Röko, konstaterar vi och spirar genuan. Omega 28 är med sin ganska hopsnörpta akter inte direkt någon undanvindsbåt, så vi hade nog hoppats på lite mer kryss. Däremot passar oss de lätta vindarna perfekt. En annan fördel för oss småbåtar är att tävlingen körs utan spinnaker. Ett avdrag med tre hundradelar slår ju mer på ett lågt LYS-tal än på ett högt. Så går funderingarna, medan vi med loggen pendlande kring 5 knop styr mot Röko. Då vi blickar framåt tycks vi sakta men säkert närma oss de båtar som startat tidigare, vilket känns bra. Bakåt är bilden inte lika tilltalande. Skogen av höga master med saxade segel tycks tätna och växa på ett oroande sätt. Vid Röko har vi dock lyckats sega oss förbi NIÑA VII och MENIPPE, och förföljarna ligger fortfarande en bit bakom. Efter rundningen följer banans enda kryss ned till Torskkobben, och det är förmodligen här det hela avgörs för vår del. Skepparen kastar en erfaren blick på omgivningen och säger:

- Med hänsyn till de kringliggande öarnas topologi och den rådande vindriktningen bör det löna sig att välja Kanholmsfjärdens östra kant. Nej, det var inte riktigt så det gick till när vi hamnade på "rätt" sida. Några minuter efter rundningen ligger vi i själva verket för babords halsar på väg in mot Kanans mitt. Vi närmar oss EUNIKE II, men hon går väldigt högt så vi orkar inte ta oss förbi. Vi slår alltså österut för att komma loss. När vi så småningom vänder tillbaka söderut visar det sig att vi kan lyfta allt mer ju närmare Torskkobben vi kommer. Vi är ganska ensamma på den här kanten och ser egentligen bara MENIPPE snett bakom oss. Vi slår för rundning ca 100 meter väster om Torskkobben och kan nu inte längre se några ES-båtar framför oss! Vi tittar lite häpet på varandra, men ingen säger ett ord om någon framskjuten placering. Framme vid gattet mot Sandhamns-leden blickar vi bakåt igen. Vi tycker att skogen av förföljande master ligger på ungefär samma avstånd som vid Röko. Vi loggar nu 6,5 - 7 knop i halvvinden, men föreställer oss hur loggen på de förföljande storbåtarna pendlar mellan 8 och 9 knop.

- Nu kommer dom ångande, säger Gill, och skepparen törs inte säga emot. Inte ännu. Men när vi tydligt ser målfartyget där framme vid inloppet till Harö och närmaste båt verkar ligga 2-3 minuter bakom, börjar vi våga tala högt om en eventuell seger. Känslan när vi får målskottet och ser Berndt Mårtensons glada "tummen upp"-gest är närmast chockartad. Vi har ju aldrig vunnit förut.

- Ta på dig badbyxorna ifall dom slänger i dig, är Gills första kommentar. På något sätt får vi ner seglen och följer efter Bo Frykberg (tvåa) mot natthamnen. Vi rundar udden och möts av en idyllisk syn. En ensam båt ligger förtöjd, och besättningen på 5 - 6 tjejer sitter i allsköns ro på berget och läppjar på sitt eftermiddagsvin. Plötsligt befinner de sig mitt i en armada av 22 ES-båtar, och friden är inte längre densamma. Damerna håller dock ut i någon timme innan de försynt tråcklar sig loss för att söka en lugnare hamn. Nu vidtar en febril aktivitet. En datoriserad Bosse Frykberg tar plats i kajutan för att fixa resultatlistan, Lasse Borgström springer runt i skogen och monterar upp 13 kluriga tipsfrågor och Christer vill samla in svaren på fågelfrågorna som vi skulle ha grunnat på under seglingen. Vem har haft tid med det? Han får vänta minst en timme på alla svar. Vi kastar oss in bland tipsfrågorna. Hur många km/h är en knop? Är Zephyr jordgubbe eller päron? Nog är Tammerfors Finlands andra stad? Det finns en hel del att fundera över, men vi hinner ändå lägga märke till att det är gott om stora blåbär i skogen, och bestämmer oss för att vid lämpligt tillfälle plocka ihop till en paj..... Få se nu, skralna är väl när vinden vrider, eller är det skrota? På vägen tillbaka möter vi en av gossarna från Christers båt bärande på ett flertal nyfångade fina abborrar. (På söndagsmorgonen möter vi samma gosse igen, nu med andan i halsen berättande hur en stor gädda svalde draget och bet av reven. Han sätter på ett nytt drag och får upp den stygga gäddan i första kastet. Fiskelycka!) Åter till lördagskvällen. Berget fylls nu av grillar, sittdynor och glada seglare, och snart sprider sig en härlig doft av mer eller mindre välstekta köttbitar över viken. Vinet vi fick smakar verkligen bra!

Från grillberget ser vi att SUNNANVIND och JOP som inte hann till starten nu har anslutit sig till sällskapet och ligger förankrade i tredje led. Dags för prisutdelning. Mycket stolta går vi fram och tar emot vår allra första segerpokal och får dessutom välja ett av de övriga fina priserna. Det blir ett stadigt väckarur gjort för sjömiljö. Lennart Huledal i GLABELLA tar hem familjeracet och visar glatt upp sitt 0-åriga lystalsavdrag. ELAN var bäst på såväl tips som fågelfrågor. (Vi har nu tagit reda på vad en VRIL är och hoppas på samma utslagsfråga nästa gång.) Solen dalar, myggsvärmarna tätnar och vi drar oss så småningom in i båtarna. Tillsammans med Ingemar och Ulla i AMORINA blir vi bjudna på en sängfösare och trevlig pratstund hos Ola och Elsa-Britta i grannbåten NIÑA VII. Ett gott slut på en fantastisk dag.

Bosse & Gill i OHM 12


ERA Vårsegling 1998

Vårseglingen under pingsthelgen samlade i år 14 tappra besättningar. Några bl. a. Gråben, My Lady, Vi Våga samt vi själva - Albatross kom direkt från Ornö Runt som avverkats dagen innan.

Om Ornö bjöd på lätta vindar var det nu det omvända som gällde. Under morgonens skepparmöte förkunnade samtliga besättningar med skräck i rösten att ingen skulle använda sig av spinnakern. Någon hade visst mätt upp till 15 m/s under morgonen!

Med hundmatsreklam i akterstaget stävade samtliga båtar ut ur den lugna Korshamnsviken för att möta den uppiskade Nämndöfjärden. Sjön och vinden visade sig vara lite i hårdaste laget och många sökte sig i lä för att slå in några rev. För båtarna i första startgrupp blev tiden nu knapp. Bosse Frykberg med gasten Anders slet för blotta livet men han ändå inte få in reven i tid till skottet. Starten missades med en tre-fyra minuter.

Den sydliga vinden gav en kryssstart och en lång tuff kryss sydöver mot Jungfrufjärden. I första grupp syntes hur Gråben med arrangerande Henrik och Maria hade rykt åt sig ett stort försprång. På Albatross hade jag och vapendragaren Magnus i sista stund lyckats få komplett besättning med hjälp av Pappa på morgonkvisten. Pappa som aldrig tidigare använt sig av burkband hängde ut för glatta livet och konstaterade att det var riktigt roligt att segla H-båt. Efter ett par minuters kryss förbyttes de glada minerna när en stor våg sköljde innanför faderns Gällivarehäng. Nåja, trots blöt underdel var det bara att bita ihop och hänga ut.

I höjd med Kofotsgrund trängdes de första båtarna från grupp 2 ihop med de för sent startande båtarna i startgrupp 1. Vi ligger för styrbord när vi ser Bosse komma på kollisionskurs för babord. Vi ser förundrat på hur Ladyn kommer allt närmre. När endast ett par meter återstår skriker Pappa: Sväng Ronny vi kommer att krocka! Vi ligger kvar och när endast en meter återstår lovar Ladyn upp i vindögat för att undvika kollision. När vår akter passerat den stillastående Ladyn i lä bestämmer vi oss för att tvåla till Bosse lite extra. Klart för slag ropar jag och vrider runt båten till babords hals, snett i lovart om Bosse som förgäves försöker få i gång lite båtfart. Alla tre börjar dra på smilbanden när vi kikar akteröver mot Ladyns brunn där något svart åskmoln håller i rodret och rycker i storen!

Vi stretar vidare söderöver och är om några minuter med om en liknade styrbord-babordsituation med Diva-39:an Tic Tac. Kjell Jansson ursäktar sig emellertid sekunden efter när han skrikande genom vind och vågor medger ett "hjärnsläpp" som han uttryckte det.

Kryssen går vidare och framför oss ser vi hur Expressen med Mats Johansson vid rodret plötsligt får problem med genuan. De fortsätter lite halvhjärtat en bit men finner sedan för gott att bryta och surfa hem på vågorna till Korsnäshamnen. Det visade sig senare att genuafallet brustit - inte mycket att göra åt!

Ju närmare märket vi kommer desto mer avtar vinden. Vi söker oss in mot banans västra del där vi inbillar oss att vi får lite sjölä av stora och lilla Husarn. Vi rundar strax efter Erling Olsson i Novan Amica, som i sin tur ligger snäppet efter Divan och de två Ladyna.

Carl Dammborg i Lady Li har ett bra förspång till Bosses Lady och det verkar för en gångs skull som om Lady Li ska vinna den interna kampen. Sedermera visar det sig att Lady Li gått på fel sida om kofotsgrund (vilket i och för sig inte borde gått snabbare eftersom det också innebar kryss) varför de drabbas av tidstillägg och ändå slås av Bosse.

Efter rundningen följer något av en transportsträcka. De långa båtarna med stora försegel sätter i väg, medan vi bannar oss för att vi inte anmält oss med spinnaker. Vår lilla fock inte är mycket att saxa ut i lovart. Akteröver ser vi hur gamla stormästaren Torsten Hjälm i Scampin, Anna Berglind i Omegan och Torbjörn Dahl i Cumulusen projicerar sina stora Genuor, och vi fruktar att vi snart ska bli omseglade. Men se, vi håller ställningarna och i den värmande solen börjar vi förstå att Albatross står sig ganska hyggligt i fältet.

Vi tar en titt omkring och kommer fram till att Gråben måste vara största hotet. På avstånd klockar vi den långsmala vinthunden med de bruna seglena när de närmar sig Franska stenarna. Vi räknar lite hit och dit på LYS-tal och kommer fram till att vi måste passera samma punkt senast om nitton minuter för att leda över dem i sammandraget.

Väl vid den klockade punkten upptäcker vi att vi mer än väl klarar tiden. WOW, segervittringen börjar komma. Resten av banan seglar vi konservativt och njuter av den nu heta solen, för att slutligen gå i mål vid "sega råttan"-ön utanför Korshamnsviken.

Väl i hamn ser vi med stora ögon på hur allsköns läckerheter dukas upp på båtarna bredvid. Jag, Magnus och Pappa delar på två burkar bruna bönor och tre folköl - hungern är bästa kryddan!

Efter ett tag kallar Henrik, Maria och hundarna till prisutdelning. I sedvanlig stil bjuds på mousserande och ett överfullt prisbord inramat av en underbar sommarkväll. Vi får en jättepokal som vi sedermera bestämmer oss för att "behålla" några vårar till!

Tack Henrik och Maria för ett strålande arrangemang.

Ronny på Albatross


Ericsson Seglares Klubbmästerskap 1998.

Vi började helgen med att samlas i Korshamnsviken på fredagskvällen den 22 augusti. De flesta kom fram under kvällen medan en del anslöt på lördagsmorgon.

Skepparmötet på lördagsmorgonen kl 1100. Arrangören delade ut en tetrabrik vin per båt och en twistpåse för de vuxna och en påse bilar för de yngre deltagarna. Vi fick även åtta ordspråksfrågor som skulle besvaras under seglingen. Eftersom jag seglade single-handed fick jag aldrig tid med dessa frågor. Vi fick även reda på banans sträckning och starttider, och dessa uppgifter koncentrerade jag mig desto mer på. Vi seglade omvänt Lys, där båt med lägsta Lys startar först och båt med högsta Lys startar sist. Första båt över mållinjen blir därmed vinnare.

Meteorologerna spådde som vanligt denna sommar regn och rusk, men vädret blir vanligvis mycket bättre än vad de lovar, så även denna gång. Det kanske var meteorologerna som höll fem seglare hemma av de arton anmälda. Ett bra talesätt "om meteorologerna lovar ruskväder har jag svårt att tro dem, men lovar de vackert väder vill jag gärna tro dem". Över hav är vädret oftast mycket bättre än över land. Hur många gånger efter en helg har man inte våndats över att behöva segla in mot land där de mörka och otrevliga molnen har legat.

Vi startade seglingen med en härlig kryss, mellan en rödprick och en liten kobbe strax utanför Korshamnsviken, i en alldeles lagom bris som tillät fulla segelställ för alla båtarna. Jag kom iväg mycket bra på min starttid, men blev något hindrad av tidigare startande båt som kom iväg något sent. Det gjorde ingenting. Det visade sig snart att jag gick några grader högre och någon del av en knop fortare. Cecilia Berg i Passaden "Romance" startade samtidigt med mig. Romance kom iväg strax bakom och något i lovart, nerverna kom i dallring direkt efter starten.

Vid Kofotsgrund hann jag ifatt Erling Ohlsson i Albin Nova "Amica" och Christer Lundvall i H35 "Hay-Hay". De hade en intern fight om vem som kunde segla högst i vind, till slut stod de nästan stilla. Jag passade på att segla om dem i lä, med kurs mot Grönöknallen. Det kändes som om livet lekte, med att lyckas att lämna Passaden, Albin Novan och H35:an bakom sig. Strax efter Grönöknallen gjorde jag ett slag ut på Nämndöfjärden mot Mariagrundet med vad jag tyckte bra höjd och godkänd fart. Slog nästa gång vid 9,2 m pricken mot St.Husaren. Efter ett par kabellängder får jag se Novan och Passaden passera en kabellängd framför mig. Vad var nu detta? De hade fortsatt längre in på Ingaröfjärden innan de slog ned mot St. Husaren och fick visst en perfekt höjdarvind, som jag helt missade. Humöret långt nere i källaren. Vilken tur att jag var ensam ombord, jag var nog inte god att tas med, med denna motgång. Jag kände mig helt slagen av Passaden. När jag hade seglat ifrån dem tidigare segade jag mig ifrån dem mycket långsamt. Nu gällde det att gaska upp sig och bita ihop. En andra plats är inte fy skam det heller, fast man får ju ingen naturlig anledning till att bada i det trettongradiga vattnet efteråt, även om man eventuellt skulle behöva.

Nästa rundningspunkt var den västligaste av Havsgjusorna nere på Jungfrufjärden. Det var sex båtar före mig vid rundningen och Staffan Österberg i Stratusen "Alibaba" rundade samtidigt med mig, Jag lyckades att sno åt mig innerplats och var livrädd att Stratusen skulle täcka mig, trimmade Ladyn som en galning för den nya bogen som blev en fin slör på låringen. Började med att släppa på storskotet för att kunna falla av snabbt, därefter genuaskotet för att få fyllning i förseglet. Lättade på häckstaget, bomuthalet, storfallet och backstaget. De tre första justeringarna påverkar storseglet så att det blir bukigare, backstaget använder jag till att buka till förseglet. I och med detta lyckades jag att rycka ifrån och ökade avståndet något hela tiden mot Boskär. Vid Boskär passerade jag flera båtar på deras läsida, utan att ta vind från någon. Efter Boskär hade jag närmast Anna Berglind i Omega28:an "Vi Våga" och Passaden som höll samma avstånd som vid Stora Husarn.

Vid Torkorna hann jag ikapp Omegan och passerade i och med detta ännu en båt på läsidan. I lovart fanns det inte plats. De gick så nära land så de begärde plats för land, men enligt sjökortet går tremeterskurvan i strandkonturen. Svaret blev "försök inte med mig" de hade i alla fall minst tio meter till godo. Passaden gjorde en extra stor sväng runt Torkorna och bjöd in mig i fighten igen. Det blev till att trimma om segel och rigg igen för den hårda kryss som kom mot rundningen av Knavelskär, Cecilia i Passaden var mycket hygglig igen och väntade med att slå mot Knavelskär tills jag slog för jag måste ju även tänka på de andra motståndarna. Vi rundade Knavelskär samtidigt och fick plattläns mot mål. Vi gick i stort sett jämnt i en halv distansminut tills vi rundade Grötskär och fick lite skärning mot mål. På den sista knappa distansminuten lyckades jag att rycka ifrån ca 30 sek, som blev min segermarginal.

Målet låg mellan Norsholmen och Kråklund. Där möttes vi av två målfartyg Berndt Mårtenson i Sea Finn-39 "Sofia" och Ola Forsgren i Monsun31 "Niña VII". På tredje plats kom Maria Eriksson i Carrera Helmsman "Gråben" och på fjärde kom Anna i "Vi Våga". Det var värst vad det var mycket brudar som jagade mig. Först på femte plats kom en gentleman nämligen Arne Wallers i Mixer Cr "Bon - Bon".

Ladyn ledde nu armadan på femton båtar till den förutbestämda hamnen på Orrön, men vinden låg på i aktern där vi hade tänkt att ligga. De övriga seglade vidare till ett par småöar strax söder om Boskapsön. Jag fick haka på om jag ville ha något pris och det ville jag.

Efter förtöjning och vikning av segel var det dags för vinstbadet. Cecilias grabbar Magnus och Richard i Passaden gjorde sällskap med mig. De firade segern i familjeracet. Konstigt, de övriga badade inte lika intensivt. Kunde det bero på temperaturen måntro. Det var någon som ofrivilligt badade med kläderna på, men hans namn bevarar vi till eftervärlden.

Lasse Borgström skrev frågorna och fick hjälp av Arne Wallers med att lägga ut tipspromenaden. Berndt från målfartyget kom över till mig med tiderna från racet. I och med detta blev jag sysselsatt med resultatlistor för Klubbmästerskapet och Familjeracet. Tipspromenaden med tio frågor var visst mycket intressant, men den hann jag inte heller med.

Prisutdelning och grillning i land kom igång runt 19:00. Alla fick en skruvmejsel med bits i handtaget och jag fick en oljelampa monterad på en järnekbit från en däcksplanka på RiksWasa (som jag fick på tisdagen, eftersom någon varit så rädd om den så att den blev inlåst på något säkert ställe) och en buckla som alla ville fylla för att skåla med segraren. De' ni, det var inte fy skam. Snacka om att vara salig. Vandringspriset delas ut på Årsmötet i samband med båtmässan i Älvsjö. Det blir troligen tillfälle till att fira segern ännu en gång.

Familjepriset fick Magnus och Richard hämta, detta pris är allokerat för båtar med barn och pensionärer ombord, andraplatsen tog Katarina Huledal med barn, tredje plats hämtade Stig Bernholm för en pensionär. Tyvärr är mina barn redan utflugna. Det är bara att hoppas att det skall komma några barnbarn snart innan gubben blir för gammal för såna här utsvävningar. Priser till alla som lämnade in svar på frågorna.

Kvällen förflöt med bortförklaringar och förklaringar om varför man valde fel eller rätt väg. O, vilket gaggande det blev, emellanåt verkade vissa deltagare vara nere på barnstadiet och undertecknad var inte den äldsta, men uja vilken stämning.

På söndagsmorgon hissade vi upp Katarina Huledal längst upp i min masttopp. Hon hjälpte mig att justera vindriktningsflöjeln så att vindriktningsmätaren skulle visa plattläns när det är plattläns. Hon lyckades riktigt bra. Det var visst en vidunderlig utsikt högt där uppifrån. Vid nästa race kanske det är någon annan som känner för en upphöjning.

För att glädja de som inte vann med lite skadeglädje. På hemvägen på söndagsmorgon gick jag på grund strax utanför natthamnen. Det var en landgrundning som jag gick lite för nära. Jag plattlänsade med mycket låg fart, men jag fastnade ganska rejält i alla fall. Jag tog spinnakerbommen och bände runt båten och fick bräck i genuan, skotade därefter om genuan på rätt sida, fick lite mer krängning och seglade lätt därifrån.

Ett stort TACK från alla seglare till Christer Westerlund och hans familj i Contrast33 "Lolita" som arrangerade hela helgens aktiviteter. Till och med lyckades han med konststycket att trolla fram ett mycket bra väder. Vi hade en laber bris under hela kvällen, som höll myggorna i schack.

 Bo Frykberg Lady Helmsman SWE 32 "MY LADY"

Nyheter ] Data ] Lady-klubben ] Medlemssidor ] Tips ] Projekt ] Kappsegla ] Segeltorget ] Länkar ]


Skapad av Gunnar Frank - www /GF - senast uppdaterad den 27 augusti 2013